Jo, ni läste rätt. Nairobi, huvudstaden i Kenya. Två av våra lärare var där i februari och besökte några skolor som ligger i slummen utanför. "Barnen" där skrev brev till oss som vi fick igår och har idag svarat på. Faktiskt helt otroligt spännande!

Eleverna i de olika klasserna är allt mellan 12 och 18 år, allt beror på hur gamla de var när de började skolan. Skolan de går i drivs av pastorn i områdets kyrka och för oss är den väldigt liten i storlek. På bild ser det ut som ett skjul. En elev skrev att hon är glad att hon får gå i en sån bra skola som är ren och snygg. Det är cementväggar och hårt trampat jordgolv. Tänk att det faktiskt kan vara så olika. Visst vet man ju att allt ser olika ut beroende på vart man åker i världen, men det här har fått mig (och andra i klassen också tror jag) att inse hur faktisk bra vi har det!

Brevet jag fick är från en tjej född 1994. Hon heter Pharidah. I sitt brev början hon med att skriva hur hennes familj ser ut, när hon föddes och hur hon är som person. Nu ska jag inte lämna ut direkt allt vad hon skriver, men många av hennes klasskompisar skrev rätt så ärligt och direkt hur de blir behandlade och om hur svårt de har det. En av mina kompisar fick en tjej som var väldigt sjuk och som inte hade pengar till sjukvård. Min kompis kände sig nästan skyldig att skicka ner pengar till henne så att hon kunde få sjukvård. En annan skrev att hennes pappa slog henne och att pappans nya fru var jättestränga mot henne. Att hon inte fick göra sina läxor utan var tvungen att göra hushållssysslor.
Min brevvän skrev också om sin favoritmat. Vi i Sverige skriver ofta att vi gillar en speciell maträtt som t.ex. pizza, spaghetti etc. Pharidah skrev att hennes favoritmat var näringrik som skulle göra hennes kropp stark och uthållig. Maten innehöll också calcium som gjorde hennes tänder och ben starka. Hon gillade också frukt så som apelsiner och bananer, men också morötter för det var bra för synen. Det känns så konstigt att de tänker på de viset, för de gör vi knappt inte alls i Sverige. Vi behöver inte oroa oss för att få i oss vitaminer och calcium, vi bara äter det vi gillar (fast vi är ju såklart medvetna om att vissa maträtter är sämre/bättre än vissa).

Så idag skrev jag klart mitt brev till Pharidah. Det blev tre sidor handskrivet på kollegiepapper, det skulle kännas så opersonligt att skriva på dator. Jag skickade även med bilder på mig, mitt rum och villan jag bor i.

Det ska bli så grymt spännande att få svar på breven och jag kan knappt vänta. Hoppas att jag nån gång i famtiden kan åka och hälsa på.